Julbetraktelse: Berättelsen om hur Gud räddar världen

Nu är det jul igen! Äntligen kommer årets absoluta höjdpunkt för många barn och vuxna, med julgran, julmat, julklappar och strålande juleljus. Allt det som vi tycker hör julen till gläder oss under några korta veckor under den kallaste och mörkaste perioden på året.

Julfirandet i Sverige är en rik blandning av tradition, kultur och religion. Därför känner vi säkert att det finns en mängd olika anledningar till att fira, även om det som nog förenar oss alla är längtan efter några lediga dagar i gemenskap med familj och vänner. 

Julen har kommit att bli släkthelgen framför alla andra, med en stämning av förväntansfull glädje för många. Medan andra kanske tyngs mer än vanligt av förlorade möjligheter och dignande krav. För många med brustna familjeförhållanden kan jultiden snarare vara en källa till plåga än glädje. Ändå lever drömmen om en jul med gemenskap och frid, nästan som ett litet paradis som skiljer ut sig från vardagen. 

I Sverige firar vi som bekant julens höjdpunkt på julafton och inte på juldagen, vilket är vanligare på andra håll i världen. Förr i tiden tänkte man sig att dygnet började klockan sex den föregående dagens kväll. På aftonen den 24 december inleds alltså enligt gammalt tänkande juldagen. Att juldagen hamnade just på 25 december har samband med att kyrkan firar Jungfru Marie bebådelsedag den 25 mars, den dag då Maria fick veta av ängeln Gabriel att hon skulle föda Jesus, Guds egen son och världens frälsare. Nio månader efter bebådelsedagen firar vi ännu en gång Jesu födelses fest!

Uppmärksamhet och förväntan är två ord som kan hjälpa oss att ana något av jultidens mysterium: Guds människoblivande i Jesus Kristus. Det är också två nyckelord i en livshållning som är öppen för det oväntade och oförutsägbara. Vi har alla fått mer eller mindre av denna livshållning som gåva. Jag vill tro att det också är ett öppet förhållningssätt till livet som det går att öva sig i. Maria är kanske urtypen för denna öppenhet, och hon fick leva ut den genom den uppgift hon fick i mötet med ängeln Gabriel. ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” (Luk 1:38), var hennes svar på Guds kallelse genom ängeln. Att villigt underkasta sig Guds vilja på det sättet kanske låter underdånigt och självutplånande i en tid där individens frihet betonas över alla andra värden. Men jag tänker mer på det ofattbara mod som Maria måste ha uppbådat: modet att säga sitt oreserverade ja till Guds kallelse för hennes liv, och modet att möta den sociala utsatthet som det måste ha inneburit att ta emot ett barn som kommit till utanför äktenskapet. Vilken förebild för oss alla i denna kombination av lyhördhet mot Gud och fasthet mot andra människor!

Samtidigt är det i berättelsen om Maria egentligen inte hon själv som står i fokus, utan Jesus. Det är berättelsen om hur Gud genom Jesus griper in i historien för att vända upp och ned på en förtryckande samhällsordning. Maria själv brister ut i lovsång till Herrens storhet: ”Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor…” (Luk 1:51–53).

Det är berättelsen om hur Gud kommer hela mänskligheten till räddning genom att själv bli människa. Gud nöjde sig inte med att befinna sig på avstånd till den mänsklighet som han skapat och älskar, utan föddes som människa in i den här världen med alla dess begränsningar. Från julnattens krubba till långfredagens kors och den tomma graven, visar Gud i sin kärlek vad det är att segra i och genom det sköra. Den utgivande kärleken i ett värnlöst barn besegrar till slut dödens makt!

När vi nu förbereder oss för Jesu födelses fest behöver vi inte tänka på julnatten i Betlehem enbart som en historisk händelse utan som något som sker här och nu. Från denna natt kan ditt och mitt hjärta få bli ett Betlehem där krubban kan ställas i ordning för Jesu födelse. Liksom Maria bar det lilla barnet in i en brusten värld kan vi, på ett symboliskt plan, få bära barnet vidare till en medmänniska i nöd. Också om ditt och mitt liv kan det sägas: Herren har en uppgift för dig! Gud hade en mening med Marias liv, och jag tror att Gud har det med mitt. Med ditt också.

Vi ber: Livets Gud, tillsammans med Maria väntar vi på barnet som ska födas. Vi prisar dig som låter stora ting ske. Hjälp oss att som Maria vila i tillit, tro på dina löften och övervinna all rädsla. I Jesu namn. Amen.

God jul önskar kyrkorna i Edsbyn

• Dela