”När ni fastar…” säger Jesus i bergspredikan (Matt 6:16). Fasta tycks vara en självklarhet för Jesus. Vi är nu inne i ”den stora fastan” som pågår 40 dagar inför påsken. Equmeniakyrkan vill detta år utlysa bön och fasta i våra församlingar för världens skull.
Det finns så mycket oro och utsatthet i världen. Kriget i Ukraina tvingar miljoner människor på flykt från sina hem. Även i Jemen, Syrien och Etiopien trasas människors liv sönder av krig och våld. Över 1 miljard människor i världen lever med akut fattigdom och tusentals människor dör varje dag i brist på mat och rent vatten. Samtidigt hotas jordens klimat och biologiska mångfald av utsläpp och överkonsumtion. De ekologiska systemen rubbas och extremväder orsakar enorma skador och mänskligt lidande.
Vad är det att fasta? Det finns många sätt att fasta – att avstå från saker. Vi kan avstå från viss mat, eller från att äta under en viss tid. Vi kan avstå från medier, för att få tid i avskildhet. Vi kan avstå ifrån konsumtion i någon omfattning. Och vi kan lägga tid, energi och ekonomi på avskildhet, lyssnande och bön, i socialt engagemang, och givande.
Varför ska vi fasta? Fastan verkar vara naturligt inslag i Jesu livshållning. Jesus tycks se fastan som en möjlighet för oss, en inbjudan. Vi fastar inte för att ”bli bättre” människor eller visa upp vår hängivenhet, utan för att vi besvarar Guds inbjudan till oss att stanna upp och lyssna in.
Bönens möjlighet är även det en inbjudan – till att samtala med Gud, och att ”ropa av kärlek, för och med varandra” som Lena Bergström, pastor och evangelist, beskriver det. Hon fortsätter: ”Bön är att se verkligheten som den är. På gott och ont, det som är. Men också att se verkligheten från flera håll än vårt eget. Kanske framför allt – att ana något av Guds blick på det som är.”
Det finns mycket att be för i vår värld – och som kyrka vill vi leva med öppna ögon inför nöden. Låt oss därför under färden mot påsken delta tillsammans med kyrkan i världen i bön och fasta. Låt oss som församling, i den lilla gruppen eller i hemmets avskildhet, ta den här tiden för att fokusera på att söka Gud och ropa vårt Kyrie eleison – Herre, förbarma dig! – för världens skull.
Nåd och frid!
David Arwe
