I söndags kväll (23/10) fylldes Missionskyrkan i Edsbyn av ett 100-tal personer i alla åldrar som kom för att lyssna till, och delta i, Mässa för småfolk som framfördes av Missionskyrkans kör och instrumentalister, under ledning av Marianne Gunnarsson och Anki Waltersson vid flygeln.
Mässa för småfolk – med text och musik av Anna Eriksson, i körarrangemang av Inga-Lill Sjönneby – uruppfördes 2007 i byn Himmeta i Västmanland, men jag tror att även vi som var samlade här i Edsbyn kunde känna igen oss i de jordnära texterna och kunde sjunga med i de trallvänliga melodierna. Undertecknad hade förmånen att få leda gudstjänsten och nattvardsfirandet.
Anna Erikssons enkla texter och direkta tilltal speglar väl hennes grundtanke med mässan – att få inbjuda till en musikgudstjänst för och med alla åldrar, för vana kyrkobesökare såväl som de som kanske känner sig lite ovana vid kyrkans språk och uttryck. Därför blev det också en kväll som präglades av större delaktighet än vad som kanske är brukligt. Tack vare det häfte som delades ut till alla, kunde besökarna läsa/sjunga med i texter och sånger, och de uppmuntrades att härma de rörelser som användes för att förstärka budskapet i några av läsningarna. Det nygräddade nattvardsbrödet och det av skördegåvor vackert utsmyckade nattvardsbordet gjorde nog också sitt till för känslan av att få uppleva något med alla sinnen.
Kvällens predikan bestod av den kärnfulla berättelsen om Jesus och barnen från Markusevangeliet kapitel 10, verserna 13–16, även den förstärkt med rörelser. I berättelsen kommer folk med barn till Jesus för att han ska röra vid dem, men de blir bortvisade av lärjungarna. Jesus blir förargad och säger de välkända orden: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de”.
Genomgående präglas mässan av budskapet om att vi alla, oavsett ålder, aldrig kan bli så stora att vi inte behöver Guds famn. I osäkra tider som den vi nu genomlever känns det viktigare än någonsin med öppna mötesplatser som denna, där vi får dela tro och liv, och där den som deltar får vila i inledningsordens budskap att ”min tro räcker, min tro duger, jag är älskad och får komma som jag är”.
Efter mässan fortsatte gemenskapen kring kaffeborden i församlingsvåningen, där flera entusiastiska deltagare undrade om inte kören ska sätta upp mässan igen på annan plats! Vi som var med och framförde mässan tyckte nog alla att det gav mersmak – så vem vet?
David Arwe
(Denna text har också publicerats som läsartext i tidningen Ljusnan 2/11 2022 samt på tidningens webbplats.)
